Livet är så orättvist!
Jag vill bara skrika!
Inga ord eller tårar kan beskriva den sorgen jag
känner just nu.
På Valborgsmässoafton miste vi helt oväntat och
plötsligt min älskade svärfar, mina barns älskade
farfar, min sambos älskade pappa.
Han var vår ängel som alltid fanns till hands.
Han ställde alltid upp vare sig det gällde
våra husprojekt, barnen eller vad som helst.
Var jag än tittar omkring mig i vårt hus så påminns jag
om honom, han har varit så delaktig i allt vi gjort.
Det gör så ont att lilleman mist sin bästis
och inte ens förstår varför.
Nu finns bara minnen kvar.
Han fattas oss!
♥
Ta hand om varandra!
Beklagar verkligen det som hänt! Ta hand om er!
SvaraRaderaKram Amie