För 7 ½ år sedan slog vi ut ytterväggen i vårt pyttelilla 50-talskök och
byggde ut ett stort matrum med många fönster och ett sagolikt ljus.
Samtidigt bytte vi kök och satte in ett Ståtkök från Ikea.
Luckorna har jag inte ångrat en dag.
Visst gäller det att hålla efter vita luckor, men, men!
Kaklet vi valde, eller mest jag, var denna vackra mosaik i blåa nyanser.
Jag har alltid älskat blått så valet var enkelt då för 7 ½ år sedan.
Förra året kände jag att jag började bli rätt så trött på denna ganska mörka
färg och nämnde det väl lite flyktigt sådär, men tyckte ända fram tills igår att
det var synd att riva ner mosaiken efter denna faktiskt rätt så korta tid.
Min M satt i soffan i går kväll när barnen lagts och ur min mun hoppade
en liten entusiastisk groda:
- M ska vi inte passa på att byta kakel nu när vi ändå är lediga ett par dagar,
jag är så trött på det där mörka.
Han hoppade väl inte av glädje precis och responsen blev inte så stor.
Men någonstans i bakre delen av hjärnan verkar det där lilla flyktiga fröet
ha slagit rot och grott lite i sin ovetskap där för länge sedan för efter
frukost kom min handyman upp från källaren iklädd arbetsbyxor,
utrustad med hammare och stämjärn.
Jiiihaaa!!! Äntligen!!!
Efter lunch var kaklet ett minne blått ;))
Vilken befrielse det var att få bort det där blå!
På eftermiddagen kom svärfar, vår lilla hustomte och bredspacklade väggen.
Kaklet är beställ och har vi tur kommer det på lördag förmiddag.
Åh detta är såå spännnade ska ni veta, jag trodde aldrig detta skulle bli
verklighet med tanke på projektet som pågår i källaren med stora sonens
nya rum och så elementsflytt, fönsterflytt, rivninga av toalett för större
hall, hallen och så till sist byte av golv i nästan hela huset...puh!
Tacksammast är jag! :))
♥
To be continued...
Kram Caroline*